För de förtjänstfulla bilderna....

.......tackar vi Ronny, "The Bear"

SunneGustavs harjakt.
Det var mitt i januari och fortfarande islägg. Enda öppna vattenspegeln var den randen i
Sundet där färjan gick fram och tillbaka. För den oinvigde kan vi berätta att vi är i Hamburgsund, av många kallad en pärla i Norra Bohuslän. Sundet är den del av västerhavet som delar Hamburgsunds fastland och Hamburgö. Sundet är även det som ger Hamburgsund dess karaktär.
Det finns även en människa som ger samhället dess karaktär,
"SunneGustav", en man boende vid Sundet där han även är född och uppväxt. Därav namnet.
SunneGustavs Bättre hälft och livsledsagarinna, Gustava lever tillsammans med Gustav i det lilla huset med den lilla sjöboden med bryggan där den stora Orustjullen ligger. Jullen är av okänd anledning döpt till "Rugguggla". SunneGustav verkar inte ha något arbete, aldrig någonsin har någon sett honom arbeta hos någon av ortens företag. Som en relik från 1800-talet har han istället påtat i hushållets trädgård, jagat och fiskat.
En man som inte begär så mycket och är nöjd med livets lott. Gustava arbetar däremot i hemmet som är så modernt nuförtiden, men inte via dator och Internet utan som bagare.
Gustavas bakverk har fått både ära och berömmelse och via alla sommarboende som fått smak för delikatesserna sändes nu kakor och tårtor ut i hela Västsverige året runt. Idylliskt? Jovars.
SunneGustav är alltså vad man förr kallade "fångstman", och lever på jakt, fiske och ett harmoniskt liv.
Lite som en Dinosaur i nutid. Det var alltså mitt i januari, SunneGustav stod
på bryggan och tittade på den tjocka isen.
- De e då söm förjolat, muttrade han. - Ska en behöva gå eller söckla ud för å kunna meda?
- De e ju flere kilometer… Samtidigt kom Gustava ut på trappen. - Gustav! De e Lill-Erik i telefån!
- Han unnrar öm du ska me å jage hare? När SunneGustav tog telefonen var det mycket riktigt "Lill-Erik" i andra änden. "Lill-Erik" är sådär 212 cm ö, h och väger ca 150 kg. Dock ej endast muskelmassa.
Han är SunneGustavs bäste vän. - Hallåja! Bölade Erik. Ska du me på harjakt te mörran eller ska du sedda en da te å bare klie dä i ändan, he,he. Skrockade Erik. - Hörre ska ve gå hän da, frågade SunneGustav.
- Jä tänkte att ve skulle gå ud öppekring kraftvärket å släppe hunn där.
- Ställ dä på trappe sö hämtar jä dä ve nietie. - Bra, sa SunneGustav. - Då siir vi de.

Dagen efter var det 15 grader kallt, och när gubbarna stod vid vindkraftverket blåste en kall Nordan på dem.
- Ve släpper väll hunn här, gå å ställ dä ve motionsspår´t sö släpper jä öm fem minutter. Sen ställer jä mä öppe inna Arnes hus. Lill-Erik hade en självpåtagen roll som jaktledare på sitt arrende.
- Joda, svarade SunneGustav. - Passe dä bare ömm hunn kommer mä jöttebörjare i drevvet, för döm blir sö förbanna om du skyder ätter dömm, skrockade SunneGustav till svar. Efter bara en kvart hördes
att hunden tog upp, och började driva. SunneGustav tittade spänt åt det håll som drevet hördes.
Plötsligt hördes rytmiska, taktfasta steg bakom honom. En kvinna kom joggande på det istäckta spåret, och SunneGustav surnade till. - Hö i hällvitte ska döm ud å sprenga ätter i denne tjöln, tänkte han.
- Bättre å köbe en motschonssöckel då, vä. - OJOJ sade damen. - Förstör jag jakten nu,
det var inte meningen, fortsatte hon. SunneGustav, alltjämt väluppfostrad svarade:
- De går a bra, passe dä för isen bare. - Spreng hem fort no, tänkte han samtidigt. Efter en stund hördes drevet närmare, och SunneGustav gjorde sig beredd. En vit liten tasse syntes mellan träden i riktning mot stigen.
- En svenskhare, de va ente igår. - Då kan de bli ragu, kanske, tänkte han. Haren kom fram precis vid en skarp kurva och satte sig ner på stigen inom skotthåll. - De va bra, sedd du där, tänkte SunneGustav och höjde bössan. Plötsligt dök den motionerande kvinnan upp igen, haren hörde hennes springande steg och satte av rakt mot SunneGustav. Det var bara att sluta sikta och avvakta, och när haren närmade sig dök även kvinnan upp bakom kröken. I samma stund kom hunden rusande ur ett buskage, helt fokuserad på haren.

Hamiltonstövaren sprang förbi kvinnan som skrek till och halkade på en isfläck. SunneGustav tog sig för pannan, haren och hunden försvann. Kvinnan tog sig mödosamt upp medan SunneGustav skyndade fram. - Är det din hund, skrek hon. - Nej de e Erikses, sade han. - Hundar skall hållas i koppel, skrek hon fortfarande mycket upprörd och masserade ändalykten. - Män ve jaktar ju, sade SunneGustav. Damen muttrade ganska förgrymmad om gubbar och hänsyn när hon fortsatte nedåt stigen. Ett skott föll plötsligt uppåt
Lill-Eriks pass och SunneGustav lystrade. Det var alldeles tyst i det lilla skogspartiet och en närmast trolsk stämning sänkte sig över det vinterklädda landskapet. Där kom Lill-Erik med en hare och hunden.
- Han kom rätt förbi mä, å jä tog ´en på femtan meter, sade Lill-Erik förnöjt. - Har du sett nogge da?
- Drevvet geck väll förbi här? SunneGustav kliade sig om hakan. - Näjj, jä har dånte sett noggentengen,
bare en tjärring. - Jaja, sade Lill-Erik. - No går vi hem tell mäj å får öss en halv. - Ja, de låder bra, sade SunneGustav. Lill-Erik och SunneGustav knallade hemåt, solen började sakta att gå ned. Det var exakt 160 dagar kvar till midsommar.

SunneGustavs Fiskafänge.
Drrrrainnnnng! En stor valkig näve for ut och slog till den gamla väckarklockan. Den visade på kvart i tre, dagen var den 10: e juni. Gustav, av hela Hamburgsund känd som SunneGustav svängde klarvaken ut de bleka, håriga benen över sängkanten.
Han smög genom sovrummet för att inte väcka Gustava som följdriktigt kallades SunneGustava av alla Hamburgsundsbor. Den lilla fiskarstugan med tillhörande sjöbod mitt i Hamburgsunds centrum kändes kall nu, strax innan solen går upp.
Gustav laddade kaffebryggaren och petade in en grov under läppen, gick ut runt knuten och helt i skydd av den stora syrenen lättade han på trycket intill krusbärsbusken. "Dätta e de bästa för att döm ska väksa, sö kan ho sia hö ho vell", muttrade han.
När han druckit sitt morgonkaffe gick han med stadiga steg i stora sjöstövlar ned till sjöboden.
Där låg den stora Orustjullen, "Rugguggla" av Gustav kallad. Ett lätt vrid på nyckeln så startade den pålitliga Pentamotorn och Jullen med Gustav mullrade iväg. "De va ente rolet å järe sä åv me Sabb:en" tänkte han, medveten om att tekniken går framåt och att det faktiskt var år 2003. När han passerade Sandviksholmens fyr satte han rorkulten i rätt spår: "Daks å järe ud dörjene" tänkte han. "Lell-Erek å hanses pöjk e redan ude", såg han när han närmade sig Ösekullen i "Pen dörjefart" som det heter i visan.

Erik vinkade när han såg Gustavs Julle och i höjd med Kajutskär genomgicks den rituella "fingervalsen" när gubbarna gestikulerade vad de fått, eller inte fått. Väl ute på Väderöfjorden, när han rundat Svartingen tänkte Gustav att nu kan fisket börja. Tre dörj på var sida, tre krok i varje. Det är inte för vilken nybörjare som helst att försöka sig på. Timmarna gick med ett ganska magert resultat.
Gustavs låda innehöll endast ett drygt dussin makrillar.
Plötsligt såg han en mörk rygg resa sig ur havet i samma hastighet som jullen för att lika snabbt dyka igen. "Jasså, vi har e isa som höller reda på öss ida ijen." Det var en Tumlare som lekfullt körde ett eget race med den lojt lunkande jullen på sydlig kurs genom fjorden. Solen sken nu, dock ganska lågt på himlen än och Gustav tänkte att middagen i alla fall var bärgad. På håll syntes ett par fiskmåsar cirkla runt, runt en fläck i havet. För en oinvigd såg det ut som ett oljeutspill eller en strömvirvel, men Gustav visste direkt vad som var å färde. "Han garnar där börte,de e en stor åd.
Kan jä bare ta´n mod strömmen ska de nock bli nogge tell", tänkte han när han satte kurs mot området. Makrillen drev småsill, "Gödd" mot ytan så att den i panik blev fångad mellan två eldar, makrillen i djupet och luftens obesegrade mästare, alla måsarter som lever på och vid kusten i luften.
"De e´ typist att de e makrell ve stri´t", tänkte han när han närmade sig. Taktiken var att köra motströms så att makrillen som stod och "borrade" mot strömmen vände och satte efter dörjornas blänken, fällan i havet. Det var nu väldigt mycket måsar i luften och förutom alla fåglar som dök efter byte, så regnade det en del föroreningar i havet runt båten. "Förbannade skårar", tänkte Gustav. "Öm fölk hade dredde sö mögge söm skårane sö hade hele va´le vart fullt i drid." Gustav var nu mitt uppe i sin "Åd" och det var nu det gällde, han kände ömsom på babords sida, ömsom på styrbords. Började med tolvhektoslinan längst in mot bordläggningen, arbetade sig utåt till sexhektoslinan längst ut.
Plötsligt högg det i den lättaste linan, samtidigt såg han tre andra linor ändra sitt läge i vattnet. Adrenalinet rusade till i gubbens ådror och upphetsad drog han upp sitt första redskap. Ett lätt sving med avslutande handledsknyck resulterade att tre granna småmakrillar landade i den gamla plastlådan. Han log fönöjt:"No ska vi se"! Han drog nu sina redskap för brinnande livet, medveten om att när han gick ur området och hade vänt kanske allt var över. Plötsligt fastnade ett blänke i relingen, i de andra två krokarna hängde makrillar. En stor Fiskmås, "Svartbag" med sin karakteristiska svarta rygg dök ned mot den läckra middagen som hägrade i vattenytan vid båten. "Ååånäjdudinjävel!" Skrek Gustav och ryckte till allt vad han förmådde, men måsen hade redan till hälften svalt en makrill, sneglade girigt på nästa i styrbords lättdörj. Gustav rev och slet i reven, varvid den lossnade och den kvarvarande makrillen på den främsta kroken for förbi Gustavs ansikte i 100 km/tim. (Lätt överdrift, men fort gick det. Förf:anm:)
"Aaaaaijjjj!!!!!!!!! Hällvittes alle blåsvedde småjävvlar!" I hastigheten hade redskapets nästa krok fastnat i Gustavs örsnibb, måsen for glupskt efter, glömsk av livsfaran av människans närvaro. Fågeln svalde fisken, försökte flyga iväg, men rörelsen blev cirkelformad eller rättare sagt elliptisk när en krok satt i Gustavs öra, som nu nått en imponerande längd. "Jä ska vri nacken åv dä dett sakramentskade beläte", tjöt Gustav när han vilt fäktande försökte fånga fågeln, nu bakom Gustavs rygg. Över Väderöfjorden hördes härnäst ett fruktansvärt tjut när den sista tomma kroken borrade sig in i Gustavs ena skinka.
Rakt genom en stor "Bod" (Lagning av läder som Gustava förtjänstfullt sytt under vintermånaderna).
"Blöupppp" lät det när måsen gav upp sitt byte och på känt måsmane´r spydde upp fisken, fortfarande sprattlande. Gustav såg nu ut som en kokt hummer i synen, (Röd) med ryggen krökt i en onaturlig vinkel. Linan var extremt sträckt mellan öra och ända. Dessutom lindad runt kroppen ett varv, och det gjorde fruktansvärt ont när han försökte röra på sig. Han insåg att han var tvungen att ta sig hem, och efter att ha försökt att dra upp resten av redskapen utan att lyckas förstod han at han var tvungen att låta dem gå. Det fann ju ingen möjlighet att gå in till bryggan med dörjestakarna ute och linorna i vattnet utan att folk skulle tvivla på fiskarens förstånd. Som en krabba gick han på snedden i båten och hissade stängerna längs jullens mast. Smärtan var oerhörd och efter ett fåfängt försök att skära av linan tänkte han: "Gustava får se tell å vakkna sö ho kan ta väck krogen i ändan, dätta likknar ju engenteng"!

Han skar av de kvarvarande fem redskapen som försvann i djupet. "En rämna tur att engen ser mä", svor han för sig själv, han körde in i sundet via Slottefjorden så att så få som möjligt skulle se honom.
"Hallå Gustav!" hördes en röst bakom honom, "Åhärregud dätta e ente sanneng!" tänkte han. Han kände igen Lill-Eriks röst. Lill-Erik som vägde uppemot 150 kilo närmade sig Gustavs Julle bakifrån. "Hö står du där å fäktar etter!" ropade Erik. "Jä har fått röggskött", ropade han tillbaka, hoppfull att Erik inte skulle se linan från öra till ända, så att säga. Då skulle förnedringen vara total, och hela Hamburgsund skulle veta om eländet redan klockan 8, dvs om en timme. "Jasså, feck du nogge ude på stri´t da?" Ropade Erik, fortfarande ovetande om Gustavs misär. "Ja,jä feck ett par tjöu", ropade han tillbaka. Erik accelererade med sin snabba kabinbåt och drog förbi Gustav. "Vi ses väll framijenum" ropade han. "Jajamän", svarade Gustav.
Väl framme vid sjöboden förtöjde han snabbt och endast i föränden, "sköddfäste´" fick vara så länge. Medan en underbar Junidag såg sitt morgonljus, kravlade Gustav in till sin Gustava. Den skärande smärtan av krokarna i kroppen gjorde nu så ögonen tårades och han tänkte att "Öm engen ser mä just no ska jä bare ede köbemakrell resten å livet.
Jä ska pradda me Peter å Lars öm en kan få leverera´hörr vegga!" Gustava satt vid köksbordet. Radion var på och köksfriden var lika stabil som Kyrkogrunden på Hamburgö. Pang! Dörren från trädgården slås upp och in kommer Gustav, som en Zombie linkar han in och står till slut framför Gustava, de stirrar båda vilt på varandra. Gustav berättar uttrycksfullt och medryckande om sina heroiska insatser vid fisket. Gustava lyssnar med öppen mun medan hon betraktar sin make. "Han likknar banne mä Dånn Kishott, han e i alle fall en sorglig skepnad", tänkte hon medan Gustav berättade. När han var klar var det helt tyst i köket. Han betraktade sin trogna hustru sedan nästan längre än vad han kunde minnas, tänkte: "Öm noggen förstår mä sö e de ho." Han såg hur det ryckte i Gustavas vänstra ögonvrå, läppen darrade, och Gustav tänkte:" Men lelle ängel, no gråder ho åver eländet." De va väll en farle tur atte en feck ett reckordelit fruntemmer söm har e grann empati åver andres elände". "Lelle vännen de e ente sö farlet, du ska ente gråda no, " sade Gustav lite tröstande med huvudet på sned. Det var ju det läget som den sträkta reven tillät, annars skulle det kanske fattas en liten skinnbit på ett onämnbart ställe.
Nu kunde inte Gustava hålla sig längre, skrattet bubblade fram och hon formligen exploderade av spasmiska skrattexplosioner. "De-va-de-värsta-jä-har-sett!" pep hon medan hon kippade efter andan. "Storfeskarn e hemma"! Skrek hon, samtidigt som stolen for baklänges och hon var tvungen att ställa sig upp. Gustav trodde inte sina ögon, stod inte kärringen där och skrattade så att hon höll på att bli tvungen att gå på toa?! "Ska du jällpe mä eller ente!" skrek han förgrymmad. "Joda, "svarade hon andfått. Bare-jä-fått-tellbages-pusten".

Gustava hjälpte naturligtvis sin stackars Gustav, Hamburgsund lever i ovisshet över havets grymheter och snart kanske de båda talar med varandra igen. Inte för att de är ovänner, tvärtom de är ju både vänner och livskamrater. Men varje gång som Gustava ser på Gustavs röda svullna örsnibb, eller ser när han skall sitta ner i stolen skevt på ena skinkan, måste hon avlägga besök på hemlighuset. Bakom dörren hörs underliga hysteriska fnitter som omöjliggör all konversation i den lilla stugan. Gustav tänker dock: "Jojo, de drar väll åver".
Anders Karlsson.

SunneGustavs Bussresa.
Det var en kall morgon i slutet av februari. Snön yrde ute, och det kunde inte vara sämre för en havets man som tänkt sig lite torskfiske. "Rugguggla" som Gustavs Orustjulle var döpt till låg nere vid sjöboden vid sundet, eller "Sunnt" som de flesta sade.
Båten var täckt av en presenning och en dryg decimeter snö, men allt var ändå redo för att pilka torsk ute över grunden i skärgården. Krokarna var filade och pilkarna var polerade. "Jädra vär" sade Gustav och tittade ut genom fönstret. Samtidigt kom Gustava in i köket, strålande som en sol. "Hö e de me däj da?" Sade Gustav, han kunde inte komma på något glädjeämne med denna ovanligt vintriga februaridag. "Ve ska ju fara ida!" Sade Gustava. "Hörre ska du hän da?" replikerade Gustav. "Kommer du ente ihåg att ve ska te Ullared med Kvillebuss ida?" Gustava sneglade oroligt på Gustav. "Ente jä, men du ska ju fara, etter va jä kommer ihåg. Gustav började känna den oro alla gifta män gör när de eventuellt har glömt något och inte omedelbart finner en hedervärd utväg. "Ånä!" Sade Gustava, nu med tonen skärpt. "Du å Lell-Erik lövva å fare me när de sadd här på nyår me en slanke kaffehalvar å va store kärar!" "Bussen e beställt, Erik å hanses Margareta väntar å här sedder du i öljeärmarne å momlar!" "Se tell å bytte öm no, å rage dä sö ve kan komme iväj!" Gustav övervägde möjligheterna, som en fältherre sökte han en taktisk reträtt. Sjukdom?
Nej han hade ju aldrig ens varit förkyld. Snöandet gjorde fiske omöjligt, dessutom låg nog isen fortfarande redan utanför Boviken. "Jä får väll stanne hemma å made katten," försökte han lamt. "Du vell väll ente att ho ska svälte ihjäl?" "Herregud, store kärn sassa på de viset." "Se tell å pallre dä iväj å rage dä no."
Som de flesta män hade Gustav hört talas om de här Ullaredsresorna till shoppingens Mecka. Det var med bävan han såg fram mot att, som han inbillade sig "Dra i klätraser me hystereske kärringar".

Vid Föreningssparbankens Hamburgsundskontor stod en samling "Hambursunningar". Lill-Erik syntes på långt håll med sina 2,12 meter och 150 kg imponerande kroppshydda. Gustav tyckte att Erik såg olycklig ut där han stod med sin Margareta. "Hölles e de?" Frågade Gustav. "Joda," sade Erik. "Hade en ente vart sö stor i tjäften etter en föll tre halvar, sö hade de väll vart bättre". Väl i bussen, på väg mot Ullared tog Erik fram en liten plunta med "Hostemedecin" i och Gustav tänkte att "de blir kanske ente sö gaart i alle fall". Känslan av obehag växte dock ju mer trafiken tätnade i närheten av Ullared och när de kom in i det lilla samhället och parkerade bussen fick Gustav nästan panik. En flera hundra meter lång kö ringlade sig fram och tillbaka längs hela parkeringen, ja även runt i samhället. "Åhärregud!" Kved Gustav och Erik. "Dätta ska ble rolet!" Sade de bådas makor, ställde sig ivrigt i kön. Inne i det monstruösa varuhuset infriades deras värsta farhågor.

Gustav och Erik ställde sig vid sidan om och tittade på vad som i deras ögon var ett enda kaos. "Åjamäj", sade Gustav. "Här sprenger de söm gaerne söör fram å atter!" "Hö skulle ve här å jära?" "Ve går e trappa ner te verktyg å feske", sade Erik. "Bra ide", replikerade Gustav. En trappa ner hittade de båda ganska fina haspelspön de ville känna på. Erik utförde en svepande rörelse, varvid spöt cirklade över andra sidan en butiksgondol. Fiskedraget i änden på spöt kom tillbaka med en liten sammetsmössa. Förlusten av denna bekräftades med ett skrik på andra sidan gondolen. En flicka i 15-17 årsåldern kom fram. "Ge hit min hatt, gubbdjävel!" Två grabbar i samma ålder ställde upp vid hennes sida: "Ska du överfalla tjejer på allmän plats?" Lill-Erik stammade ursäktande att: "De vante menningen att de skulle hänna, jä ber hemst mögge öm ursäkt!" Vet du vad vi gör med gubbar som antastar flickor?" Sade den ene. "No räcker de!" Ropade Gustav: "De vante me velje å de e ju engen skada skedd!" "Se å ji dor iväj no!" Ynglingarna lunkade misslynt därifrån. Gubbarna gick kvar där nere i undervåningen en stund, därefter gick de till Cafe´Oasen och satte sig. Efter en kopp kaffe med en liten skvätt i, var de båda som nya igen. Lill-Erik var dock något skakad över händelsen med spinnspöt. "Jämra ongar", "De va värst sönt temperament". "Bry dä ente öm de no, " Sade Gustav.
"No går ve å ser öm ve kan hitte tjärringarne." När de gick iväg och kom in i speceriavdelningen var de inte medvetna om att tre par ögon iakttog dem. Framför ett berg av konservburkar ställde sig Lill-Erík och tittade efter damerna. En av ynglingarna smög sig upp ca fem meter bakom gubbarna, en annan stod beredd lite längre bort, med en tom kundvagn. Grabben bakom dem hade tre konservburkar majs i famnen. När de båda tonåringarna gav varandra ett tecken rullade han ut burkarna i snabb följd. Som en bowlingmästare siktade han på gubbarnas fötter. Lill-Erik är en minst sagt stabil man och välter inte så lätt, men just när den första burken träffade hans ena fot befann sig den andra i luften, varvid benen saxade sig och den stora överkroppen började luta åt fel håll. Om foten som befann sig i luften hade träffat golvet hade nog inget särskilt hänt. Men då den andra burken rullade in, tappade Erik fullständigt balansen och rullade med hjälp av den tredje burken rakt mot en jättepyramid av konservburkar.
"Hjäääääälp!" skrek han ömkligt men det dränktes i det otroliga rasslande ljud som åstadkoms av flera hundra konservburkar på drift. Gustav vände sig om för att se var burkarna kom ifrån och fick syn på en av pojkarna och flickan, som stod och gapskrattade. "Jämra ongar"! Skrek han och började att springa mot dem. De stod kvar och skrattade som om de välkomnade Gustav på besök. Vad han inte såg var att bakom honom tog pojken med kundvagnen sats. Vagnen träffade "SunneGustav" rakt bakifrån, strax under ändan, och han tappade balansen och föll i. Vilt skrikande åkte nu "SunneGustav" i kundvagnen på Ullared med tre ynglingar glatt puttande och skrikande mot den uppåtgående rulltrappan.
Ca fem meter innan rulltrappan släpper de tre taget och Gustav med sina bleka, håriga ben och armar som sticker upp ur kundvagnen försvinner utför. Ungdomarna tycker nu att de haft tillräckligt roligt och skyndar sig bort från varuhuset, ut på parkeringen där föräldrars trygga famn väntar. "Uuur väjjen!" Ropar Gustav i vagnen som studsar och far i rulltrappan.

Folk springer nedför, åt fel håll och mitt i trappan kör Gustav förbi Gustava och Margareta som är på väg ner i den andra trappan för att ta reda på sina Gubbar. Med ett ljudligt krasch landar han i elektronikavdelningen varvid en tv välter så att bildröret imploderar. "Gustav!" Skriker Gustava, "Hö jär du för nogge?
E du ente redit slu i huut elle? Här ska en få skäms!"
Gustava skräder inte orden när hon hjälper Gustav upp på benen. Margareta ser sig om och säger: "hörre e Erik da?" "Ja, " replikerar Gustava "Ente e han å åfägar sä på dette viset i alle fall." "Åhärregud". En bekant röst hörs bakom dem. När de vänder sig om ser de en mycket tilltufsad Erik, med lätt näsblod och ett blått öga samt håret på ände. "Kan ve fare hem no?" Frågar Gustav.
De båda hjältarna linkar stödda av varandra ut ur butiken och med sina damer långt efter, så att ingen kopplar de båda paren samman. "Jä feck lövva å alldri ta me gubben mer", sade Gustava. "Jä me" sade Margareta, "män de hade jä nock ente jort ändå". "Instämmer" sade Gustava. *
På väg hem tänkte Gubbarna att:"jo de e nock rolet å se sä runt, män börte bra å hemma bäst, de e allt sanneng sö no far ve hem tell Hambursunn".

Anders Karlsson.

Gustav och hans vänner på krogen.
SunneGustav är det fulländade exemplet på byoriginal, hade han funnits i småland hade han hetat "Åsa-Nisse". Följande lilla historia utspelades på Nolhôtten krog sommaren 2005. Gustav och Lill-Erik, Axel i Svängen och Pelle Bresladd sitter och spekulerar om livet. "Ja herregud" sade Pelle. "När jä å Lisa feck den seste ongen, då geck de hett tell, får jä sia." "Ve skulle akkurat gå å söva sö skreg ho atte van´t hade gått, å jä svara atte de e ju Sönda kvel, de går dånte å få tag på noggen rörkrögare no!" "Män de skulle jä junte sagt för de va junte de van´t, he, he." "Pallre dä in i bil´n no, din rackare", sa ho. "Annars får du nogge hart i huut." "Ja så ve feck ju fare iväj tell Näl då, å när ve kom på motorväjen inna Törp sö small de tell i bagdäcket." "Herregud, skreg ho, no har ve fått punktering!" "Jo jä hörte de sa jä, å stanna ve väjkanten akkurat unner viltbrue." "Sö bar jä ud reserven å skulle sädde på de, å sö snuppla jä å de rämna däcket for iväj ner ätter backen mod Törp!" "Hämte däcket skreg Lisa, för no e de nära!" Jä for ju iväj söm ett skålla´tröll där å däcket kom väll öpp i iallefall sjötti kilometer me mäj etter." "När jä tell slutt hade hetta de där rämna däcket å gått hele väjen öpp te bil´n sö sto där en polis, å de va Folke, åsse en ambulans å ett hemsket pådrag." Då hade ho tröttna på å vänta på mäj, åsse hade ho fött ongen i bil´n." "Å sölles ble pelle junior fött". "Ja" sade Gustav, "De där va ju e rikti rövarhestoria, män de jä ska berätta no e faktist rekti´sanneng." Ve va långt ude på å dro backa, jä å mi Gustava, å sö börja ho piba öm att ho börja få värkar." "Jä sa te ´na att du får då vänta tell ve har feska´färdet," "Å då sa ho att ho velle komme i lann." "Himskett som du tjötar sa jä, no ska ve ta öpp dän seste törsken här, sö får ve se." " Trur du inte på skam sö går tjärringe in i skansen, å klämmer ud dän menste töse!" "De va rektit redit de," "He, he" Skrockar den gamle bohuslänningen medan han snurrar på sin inhandlade "halv". De andra runt bordet ser plötsligt mycket spaka och rentav skrämda ut, eftersom Gustava uppenbarat sig bakom Gustav och nu intresserat lyssnar på vad maken ljuger om. "Joda" Säger Gustav, "Har en bare fostra döm väl sö gär döm söm en siir, de ska di vedda, pöjkar." Dässuto………. "Hö sedder du å svamlar öm no!?" Gustava drar i med den vassaste rösten hon kan uppbåda. "De e ju hemsket atte desse halvrarne får fantasin å gå igång i huut på gamle gubbar!" "Ska du komme hem te medda no älle?"Säger hon vidare. "E meddan färde da?" Frågar Gustav, när han hämtat sig från att ha blivit ertappad av huskorset. "Nä, dän skulle ju du jära ida!" Säger Gustava och ser barsk ut. De andra Gubbarna tittar bort med illa dold munterhet när Gustav dricker upp den sista kallnade skvätten, reser sig och börjar att gå ut. "Ja jösses," säger Gustav, "En kante levve me döm, å ente utta döm heller, för dän delen." " Vi ses då, pöjkar" Lill-Erik, Axel i Svängen och Pelle Bresladd beställer in en ny omgång "halver", av Ingrid på krogen. Solen börjar att dala, Det är Sommar i Hamburgsund. Anders Karlsson.

Restaurang Skäret, Kristin Z.

Rigmor på Nolhôtten.

Johan på Hjalmars.

Tortilla tilltugg Räcker som tilltugg till 4 personer eller som ensamrätt till 1 person. Ett gott tillbehör till soppan eller som tilltugg till fördrinken, går lätt att variera med dina egna favorit ingredienser. Det viktiga är att du använder en ost som "binder ihop" tortilla bladen. Nedan följer ett par olika varianter: Med Lufttorkad skinka 2 Tortilla blad (finns vid Tex Mex maten) 1 skivad Mozzarella ost 3 skivor prochiutto, Parma, Serrano el annan god lufttorkad skinka ca ¼ hackad el strimlad rödlök Lite ruccolasallad Vegetarisk variant 2 Tortilla blad knappt 100g smulad getost eller fetaost 5 hackade soltorkade tomater ca ¼ hackad el strimlad rödlök Lite ruccola sallad Lägg samtliga ingredienser på ett tortilla blad.
Lägg det andra bladet ovanpå. Stek tortillan i stekpanna på medelhögvärme, vänd tortillan efter några minuter. Det går även att göra den i ugnen 200°C, ca 8 minuter, eller lägg folie på grillen och grilla tortillan, vänd då tortillan efter en liten stund. Skär upp i önskade trekants storlekar, för tilltugg ca 12 stycken. Lägg gärna upp på ett fat med en "ruccola boll" som garnityr i mitten.

 

Krabbelurer:

" Dätta vell Gustav helst ha etter art´ne på Torsdagarne, hellre än pannekaga!"

Till Smeten: 2 ägg 2 kaffekoppar strösocker 2 kaffekoppar mjölk 5 dl vetemjöl 3 tsk bakpulver Vispa ihop ägg och socker Blanda i mjölken och mjölet med bakpulvret ca 1 cm tjocka plättar stekes i smör i medelvarm stekpanna servera nystekta, gärna med sylt. Receptkälla: Nolhôtten krog.

Stekt Fisk med kokt potatis. 4 Port. 650 färdigfilead fisk, t:ex Bergtunga. (Från Hamburgsunds Fisk) 2 dl grovt rågmjöl. 40 g smör 1 ½ msk olja. Stekning: Bryn smöret och oljan, lägg i fisken. Minska värmen och stek fisken vackert brun på svag värme, kolla att fisken är färdigstekt ända in i mitten. (Köttet skall vara vitt och fast.) Serveras med kokt potatis och Creme fraiche röra 2 dl Creme Fraiche + ½ dl gräddfil (Köper man på Skutan.) 1 msk hackad gräslök Några droppar citron Salt, Peppar.

Skärets special En läskande fräsch inte så söt drink före maten! Till en drink: 3 cl Vaniljvodka (har du ej vaniljvodka går det bra med vanlig) 2 cl Passoa (Passionsfruktslikör finns på systemet) 5 cl Grape juice Blanda vodkan, passoan, grapejuicen med mycket is i en shaker, ingredienserna ska helst vara kylda innan. Sila upp i Martini glas (trekantsglas på fot). För den som vill ha "Long drink", häll alla ingredienser och is i ett high ball glas, (högt drink glas) och fyll sedan på med bitter lemon.

Laxsallad.
" Gustav han e gaárn te å feska me garn um vår´n. Men sämre mad än lax kan en ju eda!"




Laxsallad 3 hg rökt lax 3 st kokta ägg 2 dl lättmajonäs 3 dl vispad grädde Hackad dill, citronpeppar, salt. Blandas och ätes. Receptkälla: Nolhôtten krog

 

Sunnegustavas inkokte makrell. Vi går ifrån dialekten i receptbeskrivningarna, då ökar chansen att det smakar riktigt när ni testat Gustavas recept. 4 Port. 1-1,5 kg makrill (Från Hamburgsunds fisk, förstås) Kokning: 3 dl vatten 1 dl matättika 1 tsk salt 6 st vitpepparkorn 6 st kryddpepparkorn ½ st lagerblad 1 msk socker 1: Blanda alla ingredienserna till lagen kontrollera gärna ättikans blandning så den är riktig. 2: Koka upp lagen och låt den koka några minuter. 3: Rensa makrillen. Klipp bort ryggfenan. Skölj och låt den rinna av. 4: Lägg den på bordet, salta, rulla den med skinnsidan utåt. Lägg den tätt i kastrullen. 5: Slå den varma lagen över och låt det hela sjuda 10 - 15 min.

Skärets Musselsoppa Förrätt till 5-6 personer, varmrätt till ca 3 personer, servera gärna med färskt vitt bröd, vitlökstoast eller tortilla tilltugg, se recept nedan. Ett nät blåmusslor 2 dl vitt vin 1 gul lök 1 stjälkselleri Ev. 2 klyftor vitlök 1 msk smör 3 dl grädde 1 knippe gräslök 0,5 kruka timjan Ev. salt Peppar Skölj och rengör musslorna, släng de som är trasiga eller öppna. Hacka lök och selleri, den som vill kan även tillsätta vitlök. Fräs löken lätt i lite smör. Häll över vinet och lägg i musslorna. Koka musslorna på hög värme i några minuter under lock, tills de öppnar sig. Plocka ur musslorna (använd med fördel en hålslev). Lägg dem i en annan kastrull med lock så de håller sig varma. Häll i grädden i buljongen, lägg i hackad gräslök och hackad timjan (behöver ej vara finhackad). Spara lite finhackad gräslök till servering. Låt gräslöken och timjan dra i några minuter och sila sedan av soppan. Smaka av med salt och peppar. Lägg musslorna i djupa tallrikar och fördela soppan över musslorna. Garnera med finhackad gräslök.

SunneGustav ringde till brandkåren och skrek halvt hysteriskt att hans utedass stod i lågor. "Kom me en gång!" skrek han. "Javisst, men hur kommer vi dit då"? Frågade damen på larmcentralen "Har di ente kvar ere röe bilar da"?

 

SunneGustav försöker att slippa Lördagsstädningen i stugan: "Gustava, jä trur att jä har fått malaria". "Hödåda"? "De står i lägarboge atte de förste symptome på malaria e illamående och frossa". "Mår du illa da"? "Nä, män här står helt klart atte um en fått malaria märker en enge symptomer alls i början".

 

Det blev handgemäng på dansen och Folke förhör sig med kombattanterna. Frågar: "Fick du slaget på samma näsa som du bröt som barn?"



Lill-Erik skall gå över gatan då en fortkörande bil kör över hans fot. Bilen stannade efter några meter och föraren lutade sig ut genom dörren och skrek: "Du ska passa dig"! "Hö e de no da"? Säger Erik. "Ska du backa"?

Hört vid Hjalmars bar:
"I tjugo år", sa mannen i baren vemodigt, "var jag och min fru fullkomligt lyckliga". "Vad hände sen då"?, frågade Sven. - Vi träffades.